Under
mitten av 1970-talet pågår ett veritabelt "kasinonas krig" i Nice där
olika grupperingar försöker manövra ut varandra med hjälp av mer eller mindre
illegala metoder. Kampen står framför allt mellan Casino Rhul, företrädd
av Jean-Dominique Fratoni med gruppen
Lucien Barrière bakom sig, och Palais de la Méditerranée som ägs av Renée Le
Roux, änka efter en rik affärsman. Fratoni, som kallas
"spelkejsaren", är god vän med borgmästaren Jacques Médecin - sedermera
dömd för omfattande korruptionsbrott - och har genom denne fått stora skattemässiga
förmåner som underlättat för honom att bygga upp sitt spelimperium.
I
sin strävan att ta över Palais de la Méditerranée har Fratoni hjälp av en
advokat, Maurice Angelet, som är född 1938 - alltså knappt 40 år vid den tiden
- och som beskrivs som en stilig "kvinnokarl". Agnelet känner den tio
år yngre arvtagerskan till Palais de la Méditerranée, Agnes Le Roux, sedan han
anlitats av henne som advokat vid hennes skilsmässa 1975. Ett förhållande
mellan dem inleds och 1977 överlåter Agnes för tre miljoner francs sin del i
Palais de la Méditerrané till Fratoni. Pengarna sätts in på ett för Maurice och
Agnes gemensamt bankkonto i Schweiz. I oktober samma år försöker Agnes begå självmord.
Den
26 oktober 1977 - en dryg vecka före allhelgonahelgen - försvinner både Agnes
och hennes bil, en Range Rover, och inget spår efter dem har någonsin återfunnits.
Agnelet lämnar hennes familj olika, mer eller mindre fantasifulla och motstridiga förklaringar till vad som kan
ha hänt, t ex att hon gett sig i väg med en tidigare älskare eller att hon
flytt till Indien eller Sydamerika (hon har ju svikit sin familj genom att sälja
sin andel av familjekasinot till "fienden" Fratoni). Själv förnekar
han bestämt att han har något med försvinnandet att göra eller att han vet något
om det.
I
september 1978 häktas Angelet som misstänkt för Agnes' försvinnande sedan det
visat sig att pengarna på det gemensamma schweiziska bankkontot förts över till
ett annat konto som bara Angelet och en annan av hans älskarinnor, Francoise
Lausseure som han senare gifter sig med, har tillgång till. Angelet nekar och
Francoise försäkrar att hon varit i Schweiz tillsammans med Angelet vid tiden för
Agnes' försvinnande och Angelet försätts på fri fot i december 1979. I stället
blir Fratoni misstänkt för att ha med försvinnandet att göra men han flyr till
utlandet 1980 och avförs så småningom från utredningen.
I
augusti 1983 har rättvisans kvarnar, som arbetar mycket långsamt i Frankrike,
hunnit så långt att Angelet blir åtalad för att ha mördat Agnes. Angelet, som då
bor i Kanada och fortfarande nekar, återvänder frivilligt till Frankrike och häktas
på nytt. I februari 1984 friges han och i september 1985 avskrivs målet av åklagaren.
I november 1986 döms han i stället till två års fängelse för trolöshet mot
huvudman (överföringen av pengarna på det gemensamma kontot till ett annat
konto som bara han och den andra älskarinnan råder över).
I
juni 1999 inträffar den första sensationen. Francoise Lausseure, som Angelet
nyligen skilt sig från, förklarar att hon ljugit under den tidigare utredningen
och att hon inte var tillsammans med Angelet i Schweiz vid tidpunkten för
Agnes' försvinnande. Han har alltså inte längre något alibi! Med anledning härav
återupptas utredningen i december 2000 och Angelet delges på nytt misstanke om
mord som han fortfarande förnekar. Utredningen drar ut på tiden och först hösten
2006 resulterar den i en rättegång som slutar med att Angelet i december samma år blir frikänd. Åklagaren överklagar
emellertid och efter en ny rättegång döms Angelet i oktober 2007 till 20 års fängelse
för mord. Han överklagar till högsta instans - la Cour de cassation - som ett år
senare avslår hans överklagande och Angelet börjar avtjäna sitt straff. Han har
också uteslutits ur advokatsamfundet.
Angelet
vänder sig 2009 till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg och
klagar på att han inte fått en rättvis rättegång. Europadomstolen arbetar ännu
långsammare än de franska domstolarna och under tiden fortsätter Angelet att
avtjäna sitt fängelsestraff.
Nästa
sensation inträffar 2011. En gammal fängelsekund berättar att en sedermera
avliden - inte namngiven - cellkamrat för honom erkänt mordet på Agnes Le Roux.
Angelet söker då resning men får i september 2012 avslag.
I
januari 2013 meddelas äntligen Europadomstolens dom och därmed är den tredje
sensationen ett faktum. Europadomstolen ger nämligen Angelet rätt och
kritiserar Frankrike för att den franska domstolen inte motiverat den fällande
domen mot Angelet på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn härtill kan la
Cour de cassation inte göra annat än att försätta Angelet på fri fot och bestämma
att en ny rättegång ska hållas.
Den
tredje rättegången inleds den 19 mars 2014,
nästan 37 år efter Agnes' försvinnande. Angelet, som har tillbringat fem
och ett halvt år i fängelse, är nu åter häktad. Han är 76 år och ser trött och
skröplig ut. Han nekar alltjämt till att ha något med Agnes' försvinnande att göra.
I rättegångens
tredje vecka inträffar den fjärde sensationen. Angelets äldste son i det första
äktenskapet - Guillaume, 45 år gammal -
vänder sig till myndigheterna och förklarar att han vill avbörda sig en
familjehemlighet som han burit på sedan han var 16 år och som nu håller på att
ta död på honom. Hans far sade någon gång
mellan 1983 och 1985 till honom att "så länge Agnes' kropp inte hittas riskerar jag ingenting, själv
vet jag var den finns". I början av 90-talet berättade sedan hans mor i
hemmet för honom att det var hans far som dödat Agnes. Under allhelgonahelgen
1977 hade dessa båda åkt till Italien i Agnes' bil för att campa. I trakten av
Monte Cassino hade man funnit ett lugnt ställe långt från all bebyggelse. Mitt
i natten hade fadern skjutit Agnes i huvudet och placerat den nakna kroppen i
undervegetationen inte långt från vägen.
Pistolen hade han plockat i sär och slängt delarna i en flod i närheten. Bilen
hade han lämnat på parkeringen vid en järnvägsstation nära den
fransk-italienska gränsen och sedan tagit tåget tillbaka till Nice. Slutligen
hade fadern någon tid senare - enligt sonens berättelse - pratat med honom om
likförruttnelse och därvid påpekat hur liten möjligheten är att identifiera ett
lik många år efteråt. Guillaume hade då sagt till sin far att denne höll på att
erkänna mordet på Agnes och varnat honom för att brodern Thomas också kunde
fatta hur det förhöll sig. Fadern hade svarat att Thomas redan förstått det.
Guillaume
bekräftar sina uppgifter vid ett videoförhör under rättegången, medan brodern
Thomas - liksom Angelet själv - menar att Guillaume hallucinerar. Angelets egen
advokat uppmanar sin klient att tänka efter och besinna smärtan för Agnes' och
hans egen familj.
En
rubrik i Nice-Matin lyder: "Nu hänger Angelets öde på hans ex-fruar".
De är nyckelvittnena i målet. Guillaumes och Thomas mor - Angelets första
hustru - förnekar helt Guillaumes uppgifter. Francoise, som redan för länge
sedan spräckte Agnelets alibi, bor numera i Mexiko och har först förklarat sig
villig att vittna vid ett videoförhör från franska ambassaden i den mexikanska
huvudstaden. I sista stund vägrar hon emellertid att delta och den franska
domstolen saknar medel att tvinga henne. De uppgifter som hon lämnat vid ett
tidigare förhör läses i stället upp ur ett protokoll.
Sedan
åklagaren samt Agnelets och familjen Le Roux's advokater hållit sina pläderingar
sista dagen av den tre veckor långa rättegången, får Agnelet ordet och framför
då för första gången under alla de 37 åren efter Agnes försvinnande en ursäkt till
hennes familjemedlemmar för "det onda som jag kan ha åsamkat dem genom
mina attityder och mina ord". Hur ska den ursäkten förstås?
Efter
sju timmars överläggning meddelar rätten den 11 april 2014 sin dom: Agnelet är
skyldig till att ha mördat Agnes någon gång mellan den 26 oktober och den 2
november 1977 och han döms - vid 76 års ålder - åter till 20 års fängelse. Hur är
detta möjligt när varken kropp eller mordvapen återfunnits och det saknas
konkreta bevis för eller ögonvittnesskildringar om när, var och hur Agnes
tagits av daga?
Domstolen
har anfört i huvudsak följande skäl för sin dom. Angelet förskingrade
Agnes' pengar och överförde dem till ett
bankkonto som hon inte hade tillgång till. Han angav motsägelsefulla och inte
trovärdiga förklaringar till transaktionen, t ex gåva eller säkerhet för en
fordran grundad på ett kontrakt som visat sig vara falskt. Agnes försvann i
samband med förskingringen som hon annars kunde ha upptäckt och satt stopp för.
Vid Agnes' självmordsförsök kort tid dessförinan försenade Agnelet ambulansens
ankomst genom att ange falsk adress. Vidare gav han Agnes' familj varierande förklaringar
till att hon skulle ha sig i väg av egen
drift, allt för att lugna familjen och förehindra efterforskningar.
Anteckningar som Agnelet gjort i marginalen till vissa böcker överensstämmer
med de olika etapperna av förskingringen och Agnes' försvinnande, t ex
erinrar noteringen "Frihet"
den 2 november 1967 om mordet på Agnes. Slutligen hänvisas i domen till
Guillaumes detaljerade och bekräftade uppgifter.
Agnelet
har överklagat domen till la Cour de cassation och det lär väl dröja till nästa
år, 2015, innan dess utslag meddelas. Sannolikheten för att domen upphävs är
emellertid liten, eftersom det krävs att formella del begåtts av domstolen;
bevisfrågan kan inte omprövas av la Cour de cassation.
Är
Angelet verkligen skyldig till att avsiktligen ha tagit livet av sin älskarinna?
Den frågan finns det ingen annan än han själv som kan ge ett säkert svar på.
Skulle
Angelet ha dömts av en svensk domstol om målet kunnat prövas i Sverige? Det är
svårt att ha en bestämd uppfattning om det. Det finns emellertid ett svenskt rättsfall
som företer vissa likheter - ett oförklarligt
försvinnande utan vare sig återfinnande av kropp och mordvapen eller verifierbara
uppgifter om när, hur och var ett mord skett - men med den viktiga skillnaden
att den misstänkte gärningsmannen erkände inför ett antal graverande indicier.
Thorsten
Cars
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar