torsdag 25 november 2010

Recensioner och kommentarer betr. Tro Vett Vanvett

"Hans Christian Cars kom för någon månad sedan ut med boken Tro Vett Vanvett på eget förlag. På sätt och vis är det en udda fågel i den svenska bokfloran, för att vara precis är den unik. Vad uniciteten beträffar är det formen jag avser.
Cars har skrivit en berättelse om några människor på en båt och i det är det ju inget nytt men det unika är vad som tilldrar sig på skutan Algarina. Ombord och under valda strandhugg äger en serie samtal rum och det är dessa som binder boken samman. Samtalen rör uteslutande existentiella frågor som är och förblir just samtal, inte dissertationer eller meditationer. Det är denna lågmälda samtalston som vävts in i den vardagsdramatik livet ombord på en segelskuta bjuder som gör boken unik.
Stilgreppet har såklart både för och nackdelar men överlag vinner fördelarna och det beror till en inte så ringa grad på att boken täcker en genre som annars gapar tom. Vi har flera böcker översatta till eller ursprungligen författade på svenska som på ett stringent sätt avhandlar argumenten för och emot en teistisk världsbild och det finns också flera meditativa och poetiska skrifter som berör livsåskådningsfrågor ur olika perspektiv. Däremot fanns det tills nyligen ingen bok som gestaltade det vardagliga samtalet om religion och livssyn. Det samtal som är både spontant och känslosamt.
Hur visar den gudlöse tacksamhet för det goda som han oförtjänt erfar och är den gudfruktiga tacksamheten mot en välvillig tillvaro egentligen självförhävelse? Om gud inte finns, blir då allt meningslöst? Hur finner man tröst vid dödsfall om man inte tror på ett liv efter detta? Kan religionerna lastas för vad ont deras företrädare gjort och gör eller är detta bara utslag av mänsklig svaghet som finns där både med och utan religion? Och hur för man ett samtal (inte en dissertation!) i dessa frågor? På den sista frågan är boken ett ärligt försök till att litterärt föra ett sådant samtal och därför lämnas förståss de övriga frågorna öppna men med en mängd försök till subjektivt meningsfulla svar. För det är väll just det vi söker? Svar som kan vara meningsbärande för oss själva.
Cars hoppas att boken skall bidra till en revitalisering av samtalen i livsåskådningsfrågor och att den kanske också skall kunna skänka nya tankar till den som grubblar och en ny ton i samtalet mellan troende och otroende. Han menar att mycket av det som skrivs och sägs av samtida aktivister inte tar hänsyn till människors nära bekymmer och tankar. I det har han säkert rätt, för det samtal som förts har varit mer av debatt än samtal och därmed faller den personliga och meningsbärande delen av livsåskådning lätt bort till förmån för de mest slagkraftiga argumenten.
Förhoppningsvis finner boken sin väg till dem som grubblar i dessa frågor och likt Hedenius söker ”En vän att tala med”.
Recension av Jerker Karlsson på http://allotetraploid.se/ den 25 mars 2008.



"Beträffande boken vill jag uttrycka ett mycket positivt erkännande, inte minst vad gäller författarens mod att vara så uppriktig som han är. Det gladde mig också mycket att förstå att jag inte var ensam i världen med den här sortens funderingar. Det är sällan man får läsa en "grubblande" bok så elegant skriven."

Inlägg av Hans Ahlberg på http://trovettvanvett.blogspot.com den 26 februari 2008.

* * *

"Boken belyser på ett lättsamt och stundtals humoristiskt sätt några av livets svåraste frågor blandat med dramatiska upplevelser under seglatsen."

Citat av Mac Lennart Lindskog i Stockholms Varjehanda den 13 februari 2008.

* * *

"Det är en intressant, tänkvärd och spännande bok Du skrivit.....Intressant för att Du tar upp så mycket av de frågor som gör sig alltmer påträngande för allt fler ju mer åren går och tänkvärd för att Du belyser frågor som jag dryftat fram och tillbaka sedan länge och spännande och underhållande för att ni är ombord på ett stort segelfartyg där ni njuter av
allt det sköna och goda livet kan tänkas ge men samtidigt utsätts för vädrets makter och havets styrka.....Och efteråt, denna fantastiska, euforiska känsla av att ha varit så utsatt och att ha räddats åter till fast land under fötterna. - Som jag ju redan tidigare förutskickade har vi inte samma syn på religion och det är därför extra intressant att se Din argumentation."

E-mail från Christina Julin den 2 mars 2008

* * *

"Hans Christians bok är en mycket välskriven och "nyttig" skrift, som jag gör reklam för i vida kretsar."

E-mail från Per Hallqvist den 5 april 2008

* * *

Jag vill "tacka Dig för vad Du bjudit mig med Din bok. Hållen i en trivsam, lågmäld och värdig ton med stor respekt för skilda trosuppfattningar har den i högsta grad stimulerat mig. Har redan kommenterat den med flera av mina vänner. Gratulerar Dig till vad Du
åstadkommit."

E-mail från Rolf Herlitz den 23 april 2008

* * *

"Det är inte lätt att variera humanistiska tankegångar, men jag tyckte du hittade många intressanta vinklar som åtminstone jag inte läst någon annanstans. Och ändå har jag läst ganska mycket humanistisk litteratur. Jag är mycket nöjd med boken!!"

E-mail från Henrik Sundström den 4 juni 2008

* * *

"Vi har gett boken i födelsedagsgåva till vår svärson, kyrkoherden i Karlshamn. Det säger väl allt. Alla, som är intresserade av andliga och religiösa frågor samt de som inte alls har sådana funderingar har något - för många väldigt mycket - att hämta från "TRO VETT VANVETT". Den är stimulerande, tänkvärd och bidrar till tankeutbyte."

E-mail från Barbara och Herman Westrup den 6 juni 2008

* * *

”Jag tycker den (boken) är både intressant, upplysande och trivsam!”

E-mail från Maj Källström den 22 juni 2008


* * *

”För alla oss som tror på det mänskliga förnuftet och på den vetenskapliga metoden som främsta sättet att söka kunskap är detta en bok vi läser med njutning och glädje. Det är en bok som borde stå på grundskolans obligatoriska läselista. Den jag närmast tänker på att jämföra med är den norske författaren Jostein Gaarders bok Sofies värld, där en ung flicka undervisas i filosofiska frågor – en bok som sålts världen över i 30 miljoner exemplar.

Boken är underhållande och spännande. Kryssningen i den ståtliga segelbåten Algarina i Kroatien erbjuder saltstänk och solbad. Härliga måltider och vackra scenarier blandas med stormar, sjösjuka och nära döden upplevelser. Bokens författare blir misshandlad för sin ”gudsförnekelse” av ett gäng storväxta norrmän som är ”sjundedagsadventister” och som förbereder sig på ”Jesu återkomst” och väldens undergång. Boken har en hemsida. http://trovettvanvett.blogspot.com

Under en kryssning i Kroatien samtalar sex goda vänner om vetenskapens betydelse och religionernas roll för människors liv och utveckling.

Författaren Hans Christian Cars (bild) är väl insatt i vetenskapens teorier om världsalltets uppkomst och utveckling så väl som människans. Men är också kunnig i de vanligaste religionernas berättelser och myter. Han låter ressällskapets personer gestalta och försvara katolicismen (Eva), Gudstron i stort (hennes man Sven), Jehovas vittnen (Anna) och buddismen (hennes man Johan). Även presidenterna George Bush och Ahmadinejad är med på ett hörn liksom en imam och en rabbin.

I en epilog presenterar författaren sin egen ”trosbekännelse”. Här finns många grundläggande värderingar som jag gärna delar. Den är en så bra sammanfattning att jag tar mig friheten att lägga ut den på http://www.tomelius.se/Blogg/TroVettVanvett.html.”

Recension av Bertil Tomelius på http://www.tomelius.se/Blogg/Bocker.html den 2 juli 2008

* * *

”Ramhandlingen är enkel: sex vänner på en segelbåt diskuterar de stora frågorna om religionernas rimlighet och moraliska halt. Dialogformen har sedan Platons tid använts som medium för filosofiska resonemang. Fördelarna med denna form är uppenbar: dialoger har sin egen läsvänliga dynamik, olika åsikter kan på ett naturligt sätt mötas. I modern tid har genren använts mera sparsamt, därför att filosofin har blivit teknisk och svår att överföra till konversationens form. Den aktuella boken uppvisar den filosofiska dialogens styrkor och svagheter. De sex vännerna har ofta diametralt olika åsikter om exempelvis Guds existens, förhållandet mellan religion och etik, religion och vetenskap, och andra religionsfilosofiska ämnen, och dessa ståndpunkter kommer till tals på ett jämbördigt sätt. Samtidigt ligger det i den trovärdigt utformade dialogens natur att man svårligen fördjupar och preciserar sin argumentation. Resultatet blir en bok som på ett lättillgängligt sätt introducerar gängse uppfattningar utan att gå bortom det elementära.”

Recension av Olav Hammer, lektör för Bibliotekstjänst, den 7 juli 2008

* * *

”Du behandlar ett ämne som vi alla i olika skeden av vårt liv har funderat över och varit inbegripna i diskussioner och samtal inte alltid så lätta. Ditt upplägg tycker jag var utsökt- med goda vänner med olika uppfattningar och detta i en miljö som varit dämpande. Jag har samma inställning som Du och instämmer i det tyvärr nog svåruppnådda Vi behöver inga religioner. Vad jag saknade var samtal om vad jag ser så allvarligt på och det är begreppet intelligent design som har fått en kuslig utbredning i USA. Vart kan detta leda? Som sagt tack för att jag fått ta del av boken. Jag tror jag har beställt fem st, många behöver läsa den.”

E-mail från Thomas Svantesson den 13 september 2008

* * *

«… ingenting bör hållas heligt utan att allt ska kunna kritiseras och ifrågasättas», skriver den svenske humanisten Hans Christian Cars i epilogen til boka Tro Vett Vanvett, som er utgitt på eget forlag. Det å stille spørsmål ved og være kritisk overfor religiøse sannheter er også temaet for boka, som kan sies å være en «samtaleroman» om religion og livssyn. En gruppe venner med forskjellig livssyn er på seiltur med Cars båt Algarina i Kroatias skjærgård. Mellom promenader i historiske byer og utsøkte måltider, havner de i eksistensielle diskusjoner. En er katolikk, en er «vanlig» kristen, en tilhører Jehovas vitner og en sympatiserer med buddhistisk tankegang, mens fortelleren selv har
et humanistisk utgangspunkt..Temaene som diskuteres omhandler alt fra universets
opprinnelse og guds eksistens, ondskapens problem og hva slags ansvar man bærer for verden utenfor seg selv.

Det er positivt at selv om forfatteren lar sitt alter ego komme med harde utfall mot religioner generelt – noe han gjentar i sitt etterord – lar han også sine religiøse karakterer komme til orde. Cars konstruerer stort sett ikke stråmenn, men lar sine venner være sånn passe oppegående. Han skriver som om dette er referat fra virkelige dialoger, men selve diskusjonene føles for konstruerte. Ville slike diskusjoner ha utspilt seg på denne måten? Sånn sett blir det hakket for teskjepedagogisk. Seilturen er bakteppe for denne diskusjonen, og ideen til boka har sikkert dukket opp under seiltur langs kysten av den gamle jugoslaviske staten, som ble revet i filler langs etnisk-religiøse skillelinjer. Potensialet i det tar forfatteren ikke i bruk, til tross for at han har erfaring fra OSSE i Kosovo. Og bortsett fra et seilasdramatisk høydepunkt, virker det turistmaritime
forstyrrende på den eksistensielle diskusjonen. For denne leseren blir det for liten sammenheng mellom det «faglige» innholdet og reiseskildringene.

Boka er skrevet fra et «spørrende lekmannsståsted
». Cars innrømmer sine religionshistoriske mangler: Jag vet alldeles för lite om de olika religionerna – för inte tala om alla sekter som finns – för att kunna säga eller skriva något sakkunnigt om dessa fenomen. Lär dig mera då, kan du kanske säga, innan du uttalar dig om något som er så komplicerat som religioner. Ja visst, det kan jag gärna försöka, men även om jag läser tills jag blir hundra år, kommer jag aldrig att få någon fullständig kunskap om allting. Därför anser jag mig ha rätt att bilda mina egna uppfattningar om religioner och religiösa föreställningar på grundval av den kunskap jag har i dag.

Det er en holdning det må være lov å innta til det religiøse. Man må ikke ha teologisk embetseksamen for å kunne diskutere enten det er Guds eksistens eller religiøse dogmer. Så lenge man også besitter en viss ydmykhet i forhold til det. Selv om boka har sine religionshistoriske og -teoretiske mangler, har den absolutt noe for seg. Kanskje kan det være diskusjoner å hente herfra til bruk i Humanistisk konfirmasjon?

Recension av Kirsti Berg hi no 2/2008 av Fri Tanke som ges ut av Human-Etisk Forbund i Norge.



4 kommentarer:

  1. Vill bara säga att jag njöt av läsning. Har inget att kommentera mer än att säga att jag instämmer med allt du skrev i efterordet. Tack för boken.
    Augusto Cabrera.

    SvaraRadera
  2. Tack Augusto. Jag blev mycket glad över Din kommentar.
    Hans Christian

    SvaraRadera
  3. Tack för en trevlig bok, som kan få fler att fundera utanför den förhärskande religiösa dagordningen. Det religiösa är fortfarande normen. Som du vet så betraktas fortfarande vi som inte "tror" på gudar och andeväsen som avvikande i det inte alls så sekulära Sverige.

    De idag dominerande monoteistiska religionerna är ju sena påfund. Kristendomen infördes med tvång för ca 1000 år sedan i Sverige. Vi fick lämna Svenska kyrkan först år 1950! Islam dominerar i många länder av liknande orsaker. Svårare än så är det inte att förklara religionstillhörigheten på olika håll i världen. Den ökande rörligheten i världen påverkar den religiösa "kartan", som med säkerhet ser helt annorlunda ut om t ex 500 år, om inte mänskligheten försvunnit av egen kraft innan dess.

    Vad jag saknar i diskussionen är tid- och rumsperspektivet. Hade vi levt i en annan tid på en annan plats hade vi "trott" på någonting annat. Vi är "tidscentriska" som Carl Johan De Geer skriver i slutet av sin utmärkta bok "Jakten mot nollpunkten". De Geer skriver också helt rätt att inget talar för att de religioner som finns nu skulle vara överlägsna de som funnits, eller som kommer att finnas. Religiösa personer ställer sig ofta främmande till detta resonemang och märkligt nog är även en del humanister lite frågande enligt min erfarenhet. Det är mänskligt och naturligt att vara själviska och fixerade vid vår lilla stund på jorden.

    Jag tror att en förklaring till religionens starka ställning kan vara att vårt medvetande tillsammans med våra korta liv gör att vi ofta blir extremt fixerade vid oss själva och får svårt att ta till oss att vi inom kort inte existerar längre. Frågan vi ställer oss då är vad är "meningen" med livet. Här blir och är religionen svaret för många. Religionerna utlovar dessutom för det mesta en fortsättning efter döden i någon form. Min egen fundering kring livet är att "meningen" får man skapa själv - livet självt är meningen. Vi får acceptera att vi är tillfälliga gäster i tillvaron både som individer och som art - en primat bland andra nu levande och de som funnits före oss.

    SvaraRadera
  4. Hej Peter,

    Din kommentar överensstämmer i allt väsentligt med min egen humanistiska livsåskådning.

    Jag har inte läst De Geers bok och känner sålunda inte det resonemang som lett honom till slutsatsen att nuvarande religioner inte ”skulle vara överlägsna dem som funnits, eller som kommer att finnas”. Hans påstående kan dock endast verifieras utifrån en klar definition av begreppet ”överlägsen” och hur det används i detta sammanhang. Att han dristar sig till att uttala sig om graden av framtida religioners över- eller underlägsenhet gör mig dock betänksam. Kanske är det funderingar av det här slaget som gjort att en del humanister ställt sig ”lite frågande” till De Geers resonemang.

    Tack för att Du tog Dig tid med att läsa och kommentera min bok. Du är också varmt välkommen att även läsa och kommentera mina blogginlägg. Det skulle vara roligt om Du hade lust att göra det.

    Hans Christian

    SvaraRadera